räck mig vattenkruset

och din spegel av blankpolerad brons

tretton månar har lyst samtidigt

över det här landskapet

nu slocknar de nästintill i takt

stryk en fukt mot klipporna,

bind ljuset

i speglingar och återsken

kasta det fram och åter

spotta dadelkärnor

se dem gro

fåglarna ropar

ur tamarisker, vassruggar och torn

knyt deras ekon i ditt hår

lägg dem under ögonlocken

skåra dem under dina fötter

en gränslöshet

ligger spridd över landet

samla tomheten

hålen i en vit flöjt

låt den förseglas