med att missa allt, gud jag vet
inte vad, där vid köksbordet.

En geolog, en filosof och en
skulptör var mitt sällskap.
två av dem hade redan gått
över floden, den tredje brydde
jag mig ej att kolla upp.
inte sällan numer tar jag fram
deras böcker och letar efter
de där metaforerna som blir till
tvärs genom läsningen, skuggans
vittringstransport, eller allas
metamorfosbegär, kanske den eviga
vårens värmegradient men plötsligt
blir det en verklig text.

Höstens orogenes av löv
för det som snart skall
avklädas väcker
voyeurens stillade begär
brått

inför livets cykliska korthet
en meditation som stillar
väntans frukt faller som gasbubblor
av glädjeskratt

när röken stiger från den där
obligatoriska cigaretten