Månen är en ystad himlakropp
där stjärnorna är vattenblommor
vid firmamentet en bred skärm
där vi ser julens favoritprogram
men våt blir den barrande grön
där en annan värld avkläds.

En märklig värld som med orden avkläds
långsamt likt en keplersk avlägsen himlakropp.
Ja, omslaget på kompendiet var en grön
nyans som på alla långa blommor
men ett kort utbildningsprogram
idag tas det framför en knädatorskärm.

Ja, där framför en förbannad zoom-skärm
eller av annan tillverkning men när koden väl avkläds
ja, då är det samma skitprogram.
Önskar att det for i omloppsbana runt en himlakropp
eller hamnade bland onda blommor
där vintern är evigt spygrön.

Eller varför inte träsktrollsgrön
som filmen på en modern OLED-skärm.
Men hellre vill jag lukta på nyutslagna blommor
och se när en ilsken matador avkläds
det sker snart då vår sanslösa himlakropp
snurrar runt ett Disneyprogram.

Jag talar inte om ett rymdprogram
som gör vår närmsta drabant avundsgrön.
Ty vi är fjättrade hårt i vår himlakropp
som sakta värms, vi måste ha mössa med skärm.
När tidens idiotier och idioter motståndskraftigt avkläds
så längtar jag efter vackra små dikesblommor.

Decemberbukettens röda blommor
ingår i julkonsumentens inköpsprogram
hoppas du gläds innan du för kvällen avkläds.
Men som i ett slag, vips är där en kromakigrön
färg en fantasins potemkinskärm
har hamnat mitt i din skraltiga himlakropp.

Andra sidan må vara grönare eller bara grön
en omedelbar kant mot en flimrande skärm
Nej, ut i gnistrande kvällen och spana in en himla-kropp.