Det är som att tallen utanför balkongen druckit en kanna kaffe där den står där och darrar i det lätta snöfallet trots det syns trädens episodiska vattenbrist på tallen bredvid.

De är ännu så länge på en allmänning, människornas expansion har ett tillfälligt stillestånd.

Men planer smids, kommer att smidas
parkstråk hotas, kommer att hotas
byggplaner läggs fram,
semantiska fält utvidgas, har utvidgats,
urlakas, urlakade om vartannat,
“kopplingar”
som ruckar, ruckade på tilliten i grunden.

Trädens långsamma flyktförsök stoppas vid motorledens avgrund
innan
torkan
lövfall
avverkning,

I lumen, ja, namnet till trots, ser det mörkt ut.

Men så plötsligt förvandlar Kirke skogen till en skock vildjur
och jorden skränar inför denna pfasa.