när dörren är stängd
och allt finns inuti det här rummet
allt vi saknade
virvlar med flagorna
lägger sig med dammet
kondenserar på kallvattenröret

medan Venus övervintrar
under sitt kullvälta halvskal
för att tänka ut
en stor ensamhet ur rummet

hon har ett knippe startkablar,
en näve noskapin,
Liberalernas partiprogram;
Ex una plures
viskar hon ur sömnen

ibland tänker jag att det här,
allt det här
blir till en hopsydd kropp
att den ska läggas på en lång, vit bår
jämte några tygvapen, blomskaft
och en klar, hög kanna

jag tror det vänstra ögat
kan vara en sluten strömkrets
där minnesrummet står nybyggt
så när som på lite bladguld är det färdigt

det högra tror jag
är det oslutna
att det är där barn, sargade, riksbankschefer
ska dras ur ruinerna
med blåmärken runt munnen
be om ett glas vatten,
få varsin spann parfym,
avkrävas giltigt pass.

munnen ska fortsätta vara
ett gapande källsprång;

ur den kan det ropa 'jag'.