Utanpå dörren till mitt vindsförråd har jag satt upp en skylt där det står ”På behörigt avstånd!”. Inte för att jag direkt missionerar och tycker att alla borde leva som jag, men det kan i alla fall ge någon en liten tankeställare och det ler jag åt inombords.

Hur jag lever – ja, många skulle säkert definiera det som ”ensam”, men jag vill heller kalla det ”självvalt”. Det är ett bra ord tycker jag, eftersom den vanliga betydelsen innebär att jag valt själv och sen tycker jag också att man kan tolka ordet att det jag valt är mig själv. Och precis så är det. I mitt hem finns alltså inga möbler eller prylar, utan där bor bara jag. Helt utan inkräktare. ”Vad gör man hemma om man bara bor”, brukar många fråga. ”Men bo är ju det man gör”, svarar jag alltid. Jag undrar ofta varför det ska vara så svårt att förstå.

Det händer att äter jag hemma. Inte särskilt ofta, eftersom det lämnar spår i luften, men ibland orkar jag inte sitta i slamret på en restaurang. Jag har förstås inga tallrikar eller bestick att ta fram ur något skåp, utan äter maten med engångsbestick direkt ur plastbunken eller aluminiumformen. Efteråt slipper jag diska men är noga med att omedelbart slänga allt jag använt i sopnedkastet. Dessa saker är också inkräktare om de stannar kvar när jag inte längre behöver dem. Detsamma gäller till exempel böcker. De får komma på besök men kastas ut så fort de är färdiglästa.

Varför har jag då valt att leva med bara mig själv? Det är också en fråga jag ofta får. För det första tycker jag givetvis inte att det är så bara och sedan grundar sig beslutet på djupgående studier. För att ta det från början: Materia och energi bygger upp alla de olika system som existerar i det fysiska universum. Människan är beroende av de naturlagar som råder men kan inte förklaras enbart utifrån dessa. Maskiner och levande organismer innehåller nämligen förutom materia och energi också en tredje storhet, information. Energi och materia är ju, som ni säkert vet, samma sak – det slog redan Einstein fast. Men det han inte hade i åtanke var just informationen. Information är det rent mänskliga – det som i folkmun kallas själ. Einstein kom fram till att all ljusenergi som avges av solen minskar dess massa. Med andra ord kan materia omvandlas till energi. Och min upptäckt – något som kan tyckas helt självklart – är att även information kan omvandlas till energi eller materia. Det innebär att om jag omger mig med materia och eller energi kan min själ bit för bit börja omvandlas till prylar. Något liknande sker vid olika typer av återvinning, när man till exempel smälter ned skrotbilar och sedan använder metallen för att tillverka nya bilar. Skillnaden mellan metallsmältan och den färdiga nya bilen är inte materia , vi har ju samma atomer i båda fallen, utan atomernas konfiguration, det vill säga informationen. Bilens själ, med andra ord.

Det handlar också om vad jag vill ska hända i mitt liv. Vi talar ofta om att händelser inträffar, men är händelser egentligen något som finns i verkligheten? De metafysiska frågorna handlar om vad en händelse i så fall består av – materia, energi? Även här har jag funnit en brist i resonemanget. Metafysiken ser det visserligen som en möjlighet att det är informationen som är själva händelsen, men den tar inte hänsyn till vad det skulle få för konsekvenser. Jag tänker på att vi normalt sett anser att en händelse har en orsak. Frågan blir då inte bara om det gäller alla händelser och vari en orsaksrelation egentligen består – utan också om vi skulle kunna handla annorlunda än vi gör. För mig har svaret varit enkelt. Genom att leva självvalt har jag raderat ut risken att en dag vakna och inse att all den information som dagen innan fanns inuti mig nu har omvandlats till beslut jag inte har tagit.