-Vintern är påväg!
Hör jag dom skrika flera meter ifrån min nakna kropp.
Förfrusen försökte jag lyfta min bort domnade fot som hade frusit fast i marken.
Jag har nu blivit ett med moder jord
det här är vad jag alltid har önskat mig.
Kylan som biter tag i hela min kropp, känslan att inte kunna ta vara på den sista snöflingan som smälte alldeles för snabbt emot min kalla hud.
Det är mörkt.
Så himla mörkt och jag vet inte vart jag ska börja för att kunna springa mot mitt hem. Benen vill inte riktigt följa med mig på min resa längre.
Kanske borde jag stanna här?
Kanske borde det här vara slutet på min resa.
Jag lägger mig ner nu, jag lägger mig ner för att kunna somna om igen.