underbara du
vi som sprang med hjärtat först
och sinnet begravt i livslyckan
ser du inte linjen

den som skiljer
världen åt

tårar är förbjudet, och serenader för den gänglige...

kommer ihåg äppelkriget där vi vadade
våra drömmar till sömns
och lät dofter styra våra mål

skiljelinjen är av kvicksilver
drömmarna blev guldgula blad
vindarna var du
det var jag

skratt är elakhet när ekot studsar
minnen blir tragedier

allt medan plommonen mognar
skapar och fyller styrkan att leva
vidare när Norra världen förläggs i stillhet

ännu blåser vinden
som får havet att röra sig vackert

linjen finns där som skiljer

underbara tid

underbara ljus

underbara du