Jag ville ju bara titta, drömma och längta,
som små förnimmelser av en verklighet
som bara hägrade i fantasin

så många underbara kvällar vi delade,
så fantastiskt många morgonar vi vaknade upp
och nyvakna blickar gav den vackraste starten
på den finaste av dagar

tusen promenader genom lundar och miljoner
sittningar på parkbänken som vätter över sundet

alla löften som ständigt infriades med njutbara leenden
över våra ansikten,

aldrig skulle vi ändra på detta,
aldrig skulle vi styra kosan mot en annan riktning

det var ju så bra,
så verkligt i overkligheten det bara kunde bli

en ljum sensommar varje natt, året om,
det fanns inget som kunde mäta sig med
den känslan som hade vuxit sig färdig inombords

jag älskar verkligen dig enda ut i Universums utkanter
men sen var du tvungen
att komma fram på riktigt

och allt var sedan raserat

tills du faktiskt visade mig att
fantasin kunde bli en verklighet.