i tre långa år har jag försökt att formulera en text om en kvinna i ett potatisland hon bär aldrig skira kjolar hon har koskit upp till armbågarna och hon ber inte om ursäkt.

jag tappade mitt huvud med lösenord, jag är genomskinligt
utsvulten, sexuellt tillfredsställd men uttråkad.
jag vill ha någon med vackra ord nedtryckta i min hals jag
vill inte behöva gapa efter mer någon
behöver hälla sig över mig och
jag ska glupskt ta världskartan och
rita om den.

hon i landet har ingen aning hon
skyfflar sin bråte och
jag iakttar henne överdrivet hungrigt som
en mördarsnigel utan
trädgård.