Gasbindorna
ligger blinda.

Väntande
på den som
behöver dem


Ett barn som lekte
i sitt sovrum

När en raket slog ned
i ett bostadsområde.


Nu på slingrig skogsväg
med skranglig
cykel hankar sig fram.

Nyopererad och så glad
att leva bland skogssjöarnas
glittrande Landskap.

Kliande sig så lycklig
På sitt åtstramande
bandage

Men så rädd att somna in och
vakna upp till en Mardröm.

Eller till tjutande
Brandlarm mitt
I natten.

Vid en förläggning
som är deras tillfälliga
Hem.

Människor från ett
Sönderbombat Land.

Vilande ut en stund
I fredens och ibland
avundens vackra
bortskämda Land

Han har redan bestämt
sig.


Att hatet aldrig skall få bo
I hans hjärta fastän
liten och rädd han är

För med hat i hjärtat
blir man aldrig lycklig.

Trampar vidare mot
sin vindlande framtid

Med den bruna gladans
nyfikna ögon. ..

vakande ovanför
. ..bland fria moln.