Under stjärnor
med enad blick…du och jag…inför det oerhörda…det obevekliga
inför vad som obemärkt etsar konturer…förtydligar aningar
sammanlänkar vad som komma skall
vad som obönhörligt upphör…
av det som utgör stringade tillhåll för allt och inget
formationer bakom…framför...ovan…inunder
parallellt i olösta system
vår gemensamma hud andas nebulosors gas
absorberar ärrande kristaller
för enklare spårning
glitterslickar strålglansen
som blir ögongrus…som repar hinnor…som förblindar och skär
sliter…förtär liksom vi själva…förutan insikt…utsiktslös chimär
utan avsikt grumlar du min lins…jag vill klarna din…vidga min
irrbloss är vi…irrande irrbloss…irrationellt tända för att vilseledas ur kaos bland likasinnat komprimerade dvärgar oskuldsfullt vita förmodligen skyldiga
förledas av expanderade oxiderade jättar
förbryllas av små giganter…vidunderliga obetydligheter…näst intill omärkbart överfallande
när vi slungas virvelstyrt i svarta slukhål
medvetet omedvetna

bär mitt röda hål…håll mig hårt när det skymmer från skimmer
då det skingras bland skuggor…bär mig varsamt…släck aldrig mitt ögas brinnande hjärtpupill… själsförtvina aldrig mitt kroppsliga hus där fördolda sagor härbärgerar koder för utvalda lyssnare
fyll dig av min G-punkts G-kraft
drick min bottenlösa rymd
knulla mig i skenet av de lysande döda…alla de vittnen som obevekligt ska upphöra
för att istället gång efter annan…åter existera
älska mig till livs
gränsradera mellan ljusår och sekunders hemvist
förskjutning av förhållanden innan vi
molekylsprängda åter sugs in i varandra…av varandra
atomklyvs
exploderar nanopartiklar…dör föds dör göds i kosmos
astrobiologi som alibi för oss i vårt eget universum
ditt och mitt
bland oändliga galaxer
under tröstelyktors förbarmande
stoft