Det sägs att fabriken alla jobbade vid
släppte ut cyanid - rakt ut i älven,
ovanför badplatsen där vi alltid hängde
fast det var ingen som pratade mer om det
och lite brydde vi oss ungar
där vi låg och flöt sommaren bort
på våra blå-röda madrasser
Inte heller tio år senare gav vi mycket tanke
till vad fabriken spydde ur sig
Att detaljerna vi svetsade
faktiskt någon gång skulle användas
Att vi stod bakom den ovetande mekaniken
som kunde driva vapensystem framåt
alla rörde vi oss runt veckosluten
förutom Mohsen
som ständigt studerade för att komma vidare
och vägrade befatta sig med allt
som skulle kunna komma att användas militärt
ett ställningstagande som respekterades
med samma outtalade självklarhet
som vi varje dag slog locken av matdosorna
kommenterade osen som sammanblandades
med svett och svetsrök
pratade om helgen som varit eller helgen som skulle komma
och emellanåt bjöds på vita, söta och mycket sega kakor
som Mohsens mor låtit skicka från ett sönderbombat Irak
Vi pillade bort sockerpastan från tänderna
parkerade vårt snus till allt smakade som vanligt igen
och sköt travar av Travronden mot väggen
innan vi la våra väskor över alltsammans
och trötta i kropparna
drev iväg som små barn över ytan av våra insjöar