Så sluter sig mörker
som knappast varit dag
i December när ljusets makt
är svag.

Han sitter i ett vindskydd av
plåt papp och plast
uppsatt i all hast några
brinnande plank bitar
själv-fallna träd sågade av
en fogsvans makt.

Han är hungrig och trött
spanar ut i mörkret
han vars liv är förött
inte långt borta är stadens brus
saliga dom som sover i varma hus.

Så länge de fattiga är ensamma och få
dom dör en och en så kan det gå
brinnande till aska i kistor av papp
mer omsorg saknad för döda husdjur.
ingen grav inte ens en lapp
när de är deras tur.

Förr fans det alltid någon med ett
sista farväl vid sista färd
ej mer i vår Svenska välfärd.