du var främlingen jag behövde
vi lät det bleka månljuset leda oss igenom natten
flög till en dröm
genom vidöppet hav
önskar jag hade dig i natt
min ängel
för en stund av kärlek
djupt inne i en döende natt
tog jag steget ut ifrån ett oskyldigt hjärta
skönheten kom alltid med mörka sanningar
jag kapulerade i dina armar
allt jag kunde tänka på var du
genomborrade mig med kärlekens kraft
kärleken hade en längtan att fullborda sig själv