Stjärnorna tindrar, men vem ser dem?
Vem ser ens sitt eget liv?
Dagarna kommer dagarna går,
veckor läggs till månader
som blir till år.
Vi som skulle vara något mer än
allt annat liv är blinda som stenar
medan jorden snurrar på.
Och vi söker och letar efter livets stora svar,
som om vi behövde dem mest av allt.
För sanningarna finns ju där
mellan våra högsta förväntningar
och våra värsta farhågor
medan vägarna till frihet, lycka
och kärlek har fastnat i
regelböcker och byråkrati.
Kan man inte rättas in i leden
tvingas man lätt in i de allra tråkigaste
av tråkiga lokaler, och till de allra
meningslösaste av sysslor man kan göra.
Livet blir inte mycket till mirakel då.
Och går man ut på vägarna som ett
helgon till luffare och vandringsman
så faller man snart igenom och är lyckligt fri
blott till cirkeln sluts och vad man
struntat i hinner ifatt en.
För lag är lag och byråkrati är byråkrati,
och jobb är jobb och pengar är pengar,
det kan visst inget ändra på.
Men drömmar kan krossas
som det bräckligaste porslin.