bladskallror

bakom namnet dväljes namnlösheten
idag har jag känt tyngden av dess skugga
vila i min rörelse, min darrning och mitt knäfall

en fågel sover, håller fast i
grenen från ett träd där du och jag är rötter
den drömmer världen blå, en gåtfullhet
som orden drunknar i

om tusen år ska någon vakna upp
med drömmen om en silverfattad spegel
kvar i sina slutna, öppna händer
och det som var mitt namn
på dina läppar
stelnat till en krusning över glaset

det runda, svala ljuset under ytan
blir vårt barn