månen blickar varsamt in
dess ljus sprids i fönstergluggen

förstärker färgen i deras ögon
låter lystern i deras irisar koncentrera skeendet

hans handlingar doftar ännu
som av nybakad omtanke

djupblå vener pulserar
alldeles invid välvningen

kaffets puttrande ackompanjerar stunden i hela dess nakenhet
fäster deras  linjer alldeles intill

strax därpå en gest
knappt märkbar
kaskader av feromoner
som likt sugkoppar stannar kvar
      i deras doftminnen

                       *

se, hur vindarna avtar för en stund
hur de tagna av stundens närvaro lyssnar och blundar

scenen illustrerar sig själv
på deras näthinnor

månen är deras följeslagare

© Birgitta Wäppling, 12 januari 2017