Sjukdomen i en kropp,

tunnelbelysning

fläktljuden bakom stålnätsgaller

celler som blinkar bort och

slutar fungera

smaragdskrik, nedsläckta

lyktor i motorvägsfart.

Det finns inga släta ytor,

nej

takhuden läcker, odjuret

står i vattenpölen och

lapar omkring sig. Kullvält

stege, vyssja, vyssja -

nej

Lakansväv. Blod sköljer bort

i kallt vatten. Gnugga

såret mot is, trappor som ringlar

gummiartat

Shuntar, ventiler -

slangkopplingar. Påfarterna

och blicken i döda vinkeln, gasa på -

nej

En lampa slocknar, natriumgult

brinner ut och kysser natten

Kysser natten. Hårt, glupande

Man kan minnas, katterna under viadukten

har tovor i pälsen, knutor

upplösta? Regnet får svarta floder

att skälva, dansa, gråta eller 

eller andas?

Några till. Något nytt förloras,

vävnader. Råttor som gömmer sig

tunnelgaller hejdar inte

märken från gula tänder, tungt betsade i

Lymfa. Förfallet. Hon är tömd, husen är topaser.

Röken tar sig in. Vem? Vi kan inte ringa.

En tystnadsplikt lägger sig till rätta

ormkropp, evigt ömsande

ansvar, avhuggenhet

Sjukdomen i en kropp,

tunnelbelysning,

svarta klor bromsar in i asfalten

fladdrande rockar i korridoren

svansar, gummitrappor

sänghjulet spinner,

Utkörd igen. Grå njure. Tillståndet

skälver till och söker världens hand

någonstans

i en ogenomtränglig tunnel:

en gulnad affisch för

kärlek tillfreds med mindre än allt. Där.

Bredvid där det bröt sig in. Upphov.

Såga sönder. Kardiorytmi.

Motbjudande. Tårar faller upp

ur taxiköernas nedvevade fönster

Allt måste vändas, suturer.

Inget mer att göra.

21:47, vidare. Födelseöppning och give er frid. Nästa. 

Svärtan i taket. Död, flagnad hud.

Skolbussen letar sig ut i den andra filen

just när kölden -

en kråkfjäder har fastnat i luften,

orubbligt, mitt i fallet -