vindarna från Söderslätt

ensamma syskon som skingras

Västergatan på gångavstånd därifrån

ingenstans har syrsorna spelat så ljudligt som denna natt

som för att överrösta deras gråt

oroligt bryts vågorna vid hamnen

lyktornas sken som obarmhärtigt synar deras förgråtna kinder

längre bort den iskalla maran

vars ekande steg mot trappstenen bedrar

för henne väjde barnablickar

för henne domnade sinnen

Molnet på himlapällen alldeles stilla

stjärnorna utspridda likt punkter, som ögon av ljus

betraktar scenen

hur länge försökte stjärnorna springa längs Vintergatan

för att hinna ifatt och trösta

uppmuntran

viner

in mot hamnpartiet

når deras drömmar

visslar till

glimrar hopp i barnens pupiller

© Birgitta Wäppling, 18 januari 2017