Tiden driver med dig
och livet väljer åt dig
när du inte väljer själv

Bättre
att välja fel
än att inte välja alls

Bättre
att bli tillfälligt olycklig
än kroniskt olycklig

För du vet,
du blir aldrig någon
om du inte lever aktivt
och du blir aldrig som du vill
om du aldrig väljer själv

Det kan aldrig kännas riktigt rätt
om det aldrig känts fel

Välj fel,
så kanske det blir rätt

För du ser dig själv i spegeln
och du ser sned ut
som om ena ansiktshalvan
glidit ner något
relativt den andra,
och ena ögat lagt sig vertikalt

Du måste gå försiktigt
så att det inte trillar av

Du är lite kantig
Kubistisk
Picassos nya mästerverk

Du liknar normen
Lika fyrkantig,
lika ful
En vandrande
gigantisk karikatyr
av dig själv

OBEKVÄM

och ändå tittar alla på dig
som om du vore normal?
Som om du faktiskt
är bekväm
där du går och försöker
hålla dina kroppsdelar
på rätt plats

Begränsningar stramar
åt som en korsett
och du kippar efter andan

Normen förvränger dig
Trycker ihop ditt innanmäte
så att du bara kan andas
med de övre delarna
av dina lungor

Normen är vännen
du tror vill ditt bästa
men egentligen är
en sadist som
manipulerar dig

Normen vet inte ett skit
om livet,
ditt liv

Normen som förtrycker dig
och säger att
du får vara,
men om du skall vara sådär
så får du inte vara här

Normen klär dig inte,
klä av dig
och välj något annat
att ha på dig.