Den tjocka klockan klockar tiden,
kleptomanen i stilettklackar,
som tick-ande tack-samt
vrider visarna varvet
runt runt runt
Sekunderna springer snabbt
ikapp och sedan om
sekundvisaren som
visade vägen
men nu inte hänger med i stegen
Den står stilla nu, mår illa nu
Skakar, kallsvettas och spyr
Tiden är yr
och har glömt hur gammal den är,
varifrån den kommer
och hur den hamnade här
Jag säger, känn ingen press,
men du är en illusion som behövs mest
för att vi skall känna ständig stress
Så det är på tiden, tiden
att du kryar på dig nu, du
måste förstå
att klockan säkert redan är halv två!