"Varför skriver du?"

Jag vet att jag inte räddar världen, det är inte därför,
kanske jag skriver för att rädda mig själv ifrån världen?
Kanske för att rädda andra, ifrån rädslan?
För att beröra och påverka.
Jag vet att det inte är orden som förändrar världen,
det är handlingarna.
Men det är människors handlingar,
och människor är påverkningsbara.
Jag skriver ut ensamheten, den vi alla känner men inte erkänner,
söker tröst och omformulerar meningslösheter till meningsfullheter.
Skrivandet är kreativ kommunikation och interaktion, våra hjärnor emellan.
Att skriva är för mig en konstform med oändlig potential,
precis som jag, precis som du, omformbar och under ständig utveckling.
Jag skriver för att se mig själv i stunden
I dåtid, nutid, samtid och framtid, samtidigt
För att manipulera världen och tiden utefter mina behov, på mina villkor.
När jag skriver är jag fri att skapa, förstöra och återskapa.
Jag antar att det gäller all konst.
När jag skriver utmanar jag mig själv, mitt intellekt, min insikt och mina åsikter,
så som jag utmanar andra, som läser det jag skrivit, till att tolka och reflektera.
Att skriva är att provocera inskränkta tankesätt och föreställningar.
Jag är en sån, som måste skriva ner livet och leva det på nytt, i annan form.

Jag skriver för att jag andas, tänker och känner.
För att jag lever, och fortsätter med det så länge jag skriver.


Varför skriver du inte?