Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Årsringar



Genom tiders oändliga rymder
Tro, hopp, kärlek och bekymmer
I lugna vatten och i stridens hetta
Söker människan sin längtan att mätta
Inget är dock tillräckligt eller nog
Inte ens den vackraste sagoskog
Det hon söker och där hon drar fram
Förvandlas allt eftersom till grus och damm
Bleknar bort och försvinner

Men aldrig förtärs den låga som i djupet av henne brinner
Utan vetskap om vad hon sedan vill ska hända
Skapar hon sig hägrande föreställningar av det nya och okända
På det som förevarit ser människan i vemodets skimmer tillbaka
Så hon både kan ha kvar och samtidigt äta sin kära kaka
Bo R Axelsson




Bunden vers (Rim) av Bo Axelsson
Läst 230 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-01-21 17:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Bo Axelsson
Bo Axelsson