Jag var 10 år och familjens "svarta får" 1949 i min barndomsstad - Västervik - i sjubarnsfamilj, då Uppenbarelseboken 5:5 blev en levande verklighet för mig. Också inspiration från Jesaja 12:3 och Psaltaren 84:7
Lejonet av Judas stam.
Pappa var tullöveruppsyningsman
respekterad av alla och varmt troende
söndagsskollärare och predikant senare
ett hjärta av guld som formade mig
trots det kom jag vilse och började
stjäla och ljuga och ställde till det
En natt kom Gud över mig och jag
började bittert gråta av en kärlek...
som fick mitt hjärta att smälta
Jag vände om från mitt mörker
till Hans underbara ljus
vid dessa ord:
"Gråt inte,
lejonet av Judas stam...
har segrat" Jag
hade då inte den
blekaste aning om
att det stod i bibeln
Mitt liv blev förvandlat
från den natten och jag
har blivit bevarad i tro
genom hela livet och
fått fortsätta att ösa med
fröjd ur frälsningens källor...
och nu i tårarnas dal
blir den fylld av källor och
höstregnet bevattnar landet
jag växer i styrka
tills jag står inför Gud
på berget Sion.