Mitt hjärta ömmar för hemlösa
det gör ont att se deras utsatthet
deras ständiga kamp för att överleva
jag blir så ledsen och önskar att
jag kunde ge dem ett varmt hem
ingen ska behöva leva på gatan
men vissa människor vill göra det
men de flesta inte utan längtar
efter ett eget krypin och näste
där de kan känna sig trygga och
slappna av i egen skön tillvaro
livet är orättvist och har alltid varit
alla har inte samma rättigheter i detta
samhälle som bara har hårdnat
nu behövs många mjuka kärleksfulla
glödande eldsjälar som visar stöd
för sina medmänniskor i stor nöd
så ofta fylls mina ögon av tårar
då jag ser och hör hur folk lider
en utsträckt hand kan rädda en själ
från att drunkna i förtvivlans hav
jag vill vara en räddande livboj





mare