vartän jag går på jorden
har den alltid funnits där,
den efterhängsna ensamheten

finns det nånstans jag kan fly?

finns det nånstans jag kan åka
där den inte kommer va?

jag vänder mig inåt
söker tillflykt i mitt bröst
och det känns ibland
som om jag stängt den ute

men det lugnet är bedrägligt

för ljudet jag hör,
det av hjärtklaffarnas tappra arbete,
det är ensamhetens själva puls