Smärtsamt färgas vågskummet till blodstårar

i ett yrande farväl när bubblorna brister på

dånande vågtoppar men ändå till ett återseende

där vi alla till slut förenas i en horisont som inte

längre är fjärran utan smälter samman med haven

som stiger allt högre tills du inte hör bränningarna

bara ser en flytande sol som skimrar i underbart

dansande färger nånting griper tag lyfter mej

från natt till evig dag alla dessa drömmar som vi

glömt men ändå någonstans i hjärtat gömt

i min längtan allting stiger små fåglar sjunger

med himmelsk röst mellan deras mjuka vingslag

jag förnimmer ord som ger varje sargat hjärta 

härlig tröst, 

och allting bara mot himlaranden stiger 

så glädjefyllt mitt hjärta sjunger fast jag inget

längre ser bara vänta tills den dag jag svävar

bland himlablommor under en sol som

aldrig aldrig mer går ner.