Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sprungna i glas & blå ur bild


Det ligger ett vitnat skelett på
Bangårdsgatan. Många av oss
som går förbi
stannar till, faller på huk, rör vid det
med glassprungna händer.

Gömmer i ögonhålan
tänkta midnattsblå myrtenskott.

 ~

Jag går inte hem, smaken skär
som av bränd timjan, nattlig sjukdom och minnet
jag trodde jag skulle få trösta dig i din gråt
men du hade ingen.

Stationsgatan är en djup tunnel markerad
i din kind.

 ~

Vid Sunnerstaåsen står
kaveldunen. Sprängda till frusna rökar -
spruckna eldrör lyfta ur tiden.

Tolv vägar ut, tolv vägar in.
Visare, stillnad.

 ~

Ån tycks flyta samman med tiden som går.
Ett rådjur rör sig i födosök
ensamt i långsträckt sol bortom Övre Föret.
Krumsprång som
repar upp väven labyrintiskt,
lösgör mig oskiljbart

ur bilden, ur
alla dessa bilder.




Fri vers (Fri form) av Tomas Söderlund
Läst 337 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2017-03-30 02:42



Bookmark and Share


  TrollTörnTrappan VIP
Hänförande spel med förväntningar : Gråten som "du hade ingen" och skelettet som kunde varit en döende skadad - men liksom redan är mer dött än dött [vitnat - av solens blick?].

2017-03-30

  TrollTörnTrappan VIP
Berörande vandring från scen till scen...

"Visare" får en dubbel betydelse?! i visdomens lugna tillväxt?! respektive urets tolvfaldiga hemkomst?!

2017-03-30
  > Nästa text
< Föregående

Tomas Söderlund
Tomas Söderlund