vi är mitt emellan

varandet och de kiselfärgade måstena

en skymningsstund vid sommaröns strand

vi är efterlängtad semester

en av somrarna

   innan ekorrhjulen började snurra

en grekisk zorba medan armarna ännu rör sig i luften,

ett vackert bröllop strax före sinnlighetens vals

Vi är en minnessten av dansk granit

en pärla, en dröm och pulsar som rör sig

Vi är en augustijig utan fock

som tillåts följa vågornas färd på öppet hav

en zon i din nacke som jag aldrig berört

Vi är sommaren även när vintern har kommit

när de heta kullerstenarna ryker i bastun

de pulserande ådrorna som tycks flytta oss närmare

föresatser av bomull

vi är där

där berget gömmer vår blick från omvärlden en stund

där muskler rör sig ovanför mynningen

när hon går

Vi är där

den andre är

medan växeln ändrar läge i uppförsbackarna

vi är varvtalet i en Volvo PV

en kväll när myggen ätit det som fanns kvar utomhus

Vi är en picknickfilt under ditt rutiga paraply

en höst när ingen annan sommar knackar på

än den vi hämtar inombords

Vi är ett morgondopp

en tidig morgon när solens reflexer leker i vågspelet

en skräll

som när gungan du färdas i

knycker till och vänder

Vi är samma signatur
en kväll som färdas utan tid
när händerna stryker längs gungfly

vi är du

vi är jag och ett omfamnat vi

vi är skummet i vågornas sång

när det når strandlinjen

vi är nakna tår

som ritar streck i snäcksanden

tills vågorna sköljer oss rena

vi är en lutande piktur

tankstreck som vilar sked i sked

i sandens ännu fuktiga strandlinje

vi är vi

en interpunktionens glädje

där stranden möter ränderna

fångar ett utropstecken precis i din

linje

den där sommaren

när himlen ännu

ler

©  Birgitta Wäppling, 3 april 2017