Jag äter luften i april som tiramisu.

Ett solvarmt lager torrt och frasigt fjolårsgräs
skiktat med fukt och förmultnande löv från skogarnas gölar.
Jag smakar vårens efterrätt, en tyst och långsam promenad.

Fågelsången faller som strössel över mina axlar.
Och koltrastens melodi är ringlande kolasås.
Husen som glesa fräknar strödda över landskapet.

Utan skydd flagar mina tankar
från tunna björkstammar.
Söta, bittra och opassande.