Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Urdjur

En såpbubbla är skymningen när den sluter sig.
Ljuvligt mjuk i konturerna med dofter hängande,
redo att plockas. Fötter som rötter och jordskorpan som ett varmt djur.

Urtiden bara fortsätter andas och vi tror något är annorlunda.

Stigar löper över himlen
där någon vandrat.
Det kryper frågor
längs trädens vener.
Blod och bubblor är påväg tillbaka.

Jag lägger min mage mot urdjuret.
Känner pulsslagen i halsgropen.
Rör vid de söta slingerdofterna.
Och andas jord tills ett frö slår rot. Det sträcker sina armar
mot de nya vägarna rispade i valvets mjuka papper.
Färgerna flyter ner i mina ögon.
Skymningen blåser mig i nacken.
Urdjuret vandrar mig mot något mer än bara svar.




Fri vers (Fri form) av Mellanakt
Läst 266 gånger
Publicerad 2017-05-28 10:59



Bookmark and Share


    ej medlem längre
En enastående fin text som jag tar till mitt hjärta. Blir lyrisk av alla fina formuleringar, t.ex.

"Stigar löper över himlen
där någon vandrat."

Jag bokmärker den här!
2017-05-28
  > Nästa text
< Föregående

Mellanakt
Mellanakt