Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mitt rop är stenen

Det mullrar en monsun bakom mina ögon. Det som finns kvar är tiden när den väntar på regnet. Det som aldrig kommer. Mitt landskap är en vimpel av gulnande fotografier längs vägkanten.

Mitt rop är stenen.

Jag har stillnat till ett djur med blommande vallmo runt nosen. Hjärtslag med rytmen av droppstenstankar i drakgrottor. Så långsamma att de inte finns förrän om hundra år.

Mitt rop är stenen.

Stegen i sanden är komna från människans blivande. Ett kontinuum från evigheten, till evigheten. Min kropp är rök från havet, doften när molnen brister och ljudet av syrsor i mina öronsnäckor.




Fri vers (Fri form) av Mellanakt
Läst 227 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2017-07-26 11:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mellanakt
Mellanakt