Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Stilla punkt, våldsam storm

Efter att vi sett varandra för första gången tystnade allt mot den vansinniga himlen och flyttfåglar lyfte ur mitt bröst.
Du blev en stilla punkt i mig. Och en våldsam storm runt mig.

I mina minnen håller jag din hand på grusvägen när jag var flicka.
I solen. Med smultron på sensommarens gräs.
Men i den stunden var du en pojke någonannanstans. Andades andra minnen.

Tillsammans vrider vi verkligheten och trasslar runt bland tid och rum
och dina ögon är kalejdoskop av alla mina jag.
När jag får lov att fånga dig fladdrar du som nattfjärilar.

Någon väver blodkärl mellan två barn som leker i varsin verklighet.
Någon skickar ord och oändlighet mellan växande kroppar och vidgande nervsystem. Någon blinkar i rymden och ler åt vår förvåning.




Fri vers (Fri form) av Mellanakt
Läst 270 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-05-13 18:12



Bookmark and Share


    lofn
gillar hur du skriver. lyrisk prosa? prosaisk lyrik?
allra mest gillade jag raden "men i den stunden var du en pojke någonannanstans."

bara för sig självt säger den raden så mycket.

2017-05-28

    ej medlem längre
En dikt som tilltalar mig väldigt mycket. Gillar både det uppenbara och mystiken i den. Känner igen mig själv i ett sådant speciellt möte som kom att förändra mitt liv.
2017-05-15
  > Nästa text
< Föregående

Mellanakt
Mellanakt