Det var i Buda på andra sidan eller den här sidan av Donau som jag slog in dörren till lägenheten vari jag lånade ett rum längst in. Rummet gick bitvis i rosa och hade en plansch med en avfotograferad häst på och en med Michael Jackson. Familjen, två vuxna med x antal mer eller mindre små barn, sov på golvet i ett vardagsrum med tv, men det fattade jag inte förrän efter en vecka. Jag var full och hittade inte nyckeln (förrän dagen efter) och servitrisen på krogen i kvarteret hade frågat varför jag drack så mycket. Jag minns inte mitt svar, men jag tror jag ljög något om att jag blivit lämnad. Ett annat svar hade jag inte ord för, varken på svenska eller något annat språk.