Solen står lågt
på kvällshimlen,
det doftar vår och
jag går här igen
på en stig uti livet.
Här du blyga blomma,
här kan jag tänka mig
dig likt ett sagoväsen
komma gående på
stigen utifrån skogen
till rödhakens sång,
vackrare än aldrig förr,
ljuvt inramad av de
gråa omålade ladorna
och de röda stugorna
med sina vita knutar.
Jag dröjde mig kvar
vid synen och kände
tusen känslor strömma
igenom min kropp.