Örnen tar åter mark

på Landvetters hemtama flygfält

griper vi varsitt bagage

med miljoner minimala minnen

av ofantligt smäktande spansk byggnadskonst

från vilda hörn

likt friheten hos blodets band

törnar sju dvärgar emot sin drottning

där solen lydigt lyser

längs luckorna mellan molnen

på uppträngande bergstoppar

gluttade jag just ned...





Ville äntligen skriva mitt livs ROMAN

men gled över i dödlig dikt

som om vi knappt fanns här.

Skulle mot mänskliga, skitiga gränder kapitlen djupdyka

men fastnade som vanligt på vägen

i högtravande, änglalika klanger.

"is it true I'm an Eagle?!"

[no, you're not in Eldoradio]

Kunde man ha laddat appen up & down

men fick kväljningar av all trafik

i Madrids mardröm fann jag likafullt

några saliga minuter

av tysta tinnar

genom små mäktiga prång.



Det var en gång en gul kung

som lös dygnet runt, rakt ut till Barcelonas måne Tarragona

och tillbaks över halva Andalucia

under Toledos torn

via Valencia sin overkligt välvda båge mot Guggenheim

som om både Gaudi och Picasso varit i farten

sedan Zaragoza i zick-zack mot Salamanca

tills djävulens vingar blivit totalt bortkollrade

av tre graders kyla i april

och jag kunde sväva dit vi vill



likt en väderkvarn mot vännerna

med bytet av dam

som mycket sällan satt sina klor i Quijote

eller sin fot i Sverige