Redan medlem?
Logga in
hundra år senare vid samma hamn
att kasta smörgås med jungfrusingelFemton steg närmare en flaskhals och himlen ler inte längre
det är natt och ljuden vid hamnen har nästan somnat det är bara plasket av stenen hon kastar när den bryter vattenytan som röjer tystnaden
imorgon ska hon göra stordåd och träskorna kan gå hur långt hon vill
och när hon lyfter sin blick och nickar åt oss att följa hennes väg blickar vi in i kalejdoskopet och gör henne sällskap
© Birgitta Wäppling, 11 maj 2017
Fri vers
(Fri form)
av
© Birgitta Wäppling
Läst 406 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2017-05-11 18:42
|
Nästa text
Föregående © Birgitta Wäppling |