Redan medlem?
Logga in
fjolårsgräs
kliver runt i det finstilta gräset från ifjol. majgult och sprött lägger det sig runt mina fötter när jag tar det sista klivet upp på grusvägen. den svala kvällsluften det döda gräset är det som allra tydligast minner om liv som varit. stilla räknar kroppen vårar från tiden då allt ställdes på kant och själva livet gick vidare. det är när jag äntligen lyfter blicken mot det håll jag inte riktigt vågat se som jag ser vad som står skrivet i det finstilta. det är när jag lyfter blicken som tårar blir till pärlor och förvandlas i takt med grusvägsdammet. tårar blir till pärlor när jag lyfter blicken och låter livet levas vidare. |
Nästa text
Föregående Bo_67 |