Det är inte så mycket en plats man åker till som man åker från. Det är inte så mycket en plats man längtar till som man saknar. Det är inte så mycket någonstans man är som någonstans man vill vara.

Det är dit man åker för att se de som stannade kvar. De som fastnade. De som fortfarande är där. De som aldrig kom ifrån.

Det är dit man åker för att fogas ihop. Det är dit man åker för att känna sig hel. Det är dit man åker för att andas, för att en minut kunna blunda och andas ut.

Det är dit man åker för att snart åka ifrån, det är en plats man haft men inte längre kan ha. Det är dit du drömmer, när du är på stormigt hav och vinden blåst dig vilse. Det är dit du drömmer när du gått för långt och kommit fel. Det är dit du kommer tillbaka, så att du snart igen kan ta dig fel igen.

Det är dit du alltid kan återvända, och det är därför du alltid kan lämna.
Det är dit du alltid måste tillbaka, och därför du aldrig kan stanna.