så varför förde du våra händer samman

när det ändå som inte finns någon som hör när vi ber dig

varför lämnade du oss allena på trappan

med skuggan som enda vittne?

och ingen av oss vet längre vad barndom smakar

vi har gömt oss i en femårings minnen av varma händer,

av omsorg och kärlek

                                *

det är tjugotal och hennes hjärta vaknar och lever om

för honom lämnar hon allt, en stad, en syster och en bror,

en mormor och en tjänst i en charkuteriaffär;

för honom låter hon de nya platserna formas

ger deras två barn liv och omsorg

och jag tror att hon börjar förstå varför händer fördes samman

oavsett om någon hör när hon ber dig

vad hon ännu inte förstår är varför de lämnades allena på trappan

hur någon kunde lägga deras tillit i händerna på någon

       som inte kunde hålla dem intill sig

hon kommer ihåg hur de ständigt sökte med blicken

efter en famn att gråta i

varma händer som kunde stryka deras tårar ur ögonen

med omsorgsfull närvaro

hur famnar svek

men hur syskonen ändå hade

varandra

© Birgitta Wäppling, 21 maj 2017