Man är och förblir osynlig.
Sitter bredvid, de talar med varandra, men jag förstår ingenting.
Det är inte min grej, och jag vet inte om jag är nöjd med det eller ej?
Jag vet bara att jag inte tycker om att inte synas.

Se mig då!
Bry dig!
Jag har varit här i två timmar nu, och du har egentligen inte sagt ett ord till mig än.
Varför gör du såhär mot mig?