Ser du tronen som glänser i havet av blickar
Ser du Babylon Sodom Gomorra och Ur
Ser du skallen som skakar i mängden av nickar
Ser du björken som står mitt bland gran och fur

Känner du marken vibrera i kvällen
Hovarna trampar tungt mot din trapp
Känner du till några skyddade ställen
En tillflykt i tider där tiden är knapp

Det knakar i läder och gnisslar i tömmar
Det frustar i kyla som kommer från norr
Här rider de fyra i växlande strömmar
I regnet som dränker och lämnar dig torr

Död med sin lie han sveper med styrka
Pest och krig de rider med kraft
Här finns ingen kärlek inget att dyrka
Hungersnöd tänker på mat som han haft

Tänk på ditt liv på de höga och låga
Räknar du synder på fingrarna fem
Gissar du svaret på ryttarnas fråga
Vem av de fyra får följa dig hem


Det verkar i sanning så avlägset udda
I stilla och säkra stunder som nu
Och man pratar om Gandhi och Jesus och Buddha
Och svärden blir spadar och spjut bryts itu

Månen den lyser på serena idyller
Och hästarna drar för att plöja din jord
Men glöm ej min vän där i människors myller
Att vägen är kort mellan matsal och mord

Bröder blir herrar och herrar blir trälar
Trälar blir bödlar och bödlar blir lik
Bor där nån heder hos grannar som grälar
Frodas fascism i moral och etik

Så plötsligt hörs klappret från hetsande hovar
Och spadarna börjar att gräva en grav
Idyller till öken förvandlas av bovar
Och tronen den döljs i ögonens hav

Skåda nu fanan som fladdrar i diset
Röken den minner om möten från förr
Den fallne han ställer en fråga i riset
Vem av de fyra får låsa din dörr


Se hur den ensamme står där på spåret
Väntar med vemod på frihetens färd
Förlorade fränder river i såret
Hjärtat som slår längtar bort från vår värld

Ambvivalens är en del utav valet
Bestämmer sig själen så följer din kropp
Utvägen lätt är spikrak från kvalet
Pulsen i tinningen hästarnas lopp

I stigbygeln stövel med nitade klackar
Skinnklädda benhänder tämjer till trav
Följer du stigen med avbrutna nackar
Som leder till randen av själarnas hav

Än har inte aftonen lagt sig
Än finns ett hopp för nedbruten kraft
Hör jag ett eko av vad man har sagt mig
Hör jag ett vitsord för stunder jag haft

Mannen på rälsen är fast i sekunden
Lyftade armar mot rusande lok
Han skriker en fråga i yttersta stunden
Vem av de fyra får stänga din bok


Hon ligger på sängen så tyst och så stilla
Med ögon som finner i fjärran ett mål
Det började bra men det slutade illa
Där brinner en eld i ett fyrkantigt hål

Det smyger i skuggan och tisslar och tasslar
Tyst som på dun går ridstövel grå
I vassen det viskar och kedjorna rasslar
Man får ingen varning där han knackar på

Först ser det ut som om du skulle vinna
Moderna metoder gör allt vad de kan
Men undan för undan så ses dem försvinna
Lusten och hoppet och framtiden grann

Och trampet av hovar hörs i din hjärna
När hoppet ger vika för melankoli
Ryttaren kommer han rider sin stjärna
Bort ifrån bojor mot framtiden fri

Strecket på skärmen är sista signalen
Sköterskan lämnar ventilernas brus
Hon tänker en tanke så här i finalen
Vem av de fyra får släcka ditt ljus


Den harvar och härjar så hårt ibland folken
Barnen i rutan har magar av gas
Den fjärde i sadeln med silvriga dolken
Rider i solsken bland nyblivna as

Torkad och sprucken är leran på marken
Piskande vinden torterar vart träd
Där finns inget liv kvar innanför barken
Allting är fast mellan slägga och städ

Döva ditt samvete skicka en tröja
Skicka en vante skicka en sko
Men den fjärde i sadeln kan ingenting böja
Ej kärlek ej hopp ej bön eller tro

Blunda min vän och tänk på nåt annat
Njut av det som står på ditt bord
För en vacker dag när tiden har stannat
Skall du finna av vad din lycka är gjord

Barnet i rutan han stäcker ut handen
Sjunger helt stilla en hopplös refräng
Frågan den blåser vid torrlagda stranden
Vem av de fyra får bädda din säng