vi sitter vid ditt köksbord mormor

jag, mamma och du

jag sitter så jag har er båda framför mig

jag berättar om det som hänt mig

om han som "trillat in"

du säger; "skulle inte du vara ensam nu"

jo, säger jag,  men kan ju inte rå för att han trillade in

du skrattar, vi skrattar alla tre åt livets vändningar

känns återigen som om morfar sitter bredvid mig och hör

hans stol ekar tomt men han finns där