på skönhetens krön

soldränkt och nattstänkt

dit guldregn har sugits upp

och honung skall rinna bort



så långt ifrån hav vi kan komma

min strand har bara himmel omkring

och fiskmåsens dykande blick rakt mot din



här står du nu

som strimman av en ändlöshet

med händer av redan morgon

på randen till magi

genom dis i din mage

ett ben i varsitt skugglandskap

och försöker balansera




förväntar oss världens längsta sommar

men känner varje minut

sån rädsla allt skall ta slut


vänder jag ditt timglas


går frivilligt med på en kortare sommar

men förvånas av hur långa

dessa dagar ändå många


lugnt rinner upp igen