Om man skulle skrapa ihop alla resmål jag älskat starkast

för att i nästa hjärtslag dra ifrån dem från min erfarenhet

till en oskriven tripp, framsilad

så torde essensen bli något i stil med Istrien, tre hörn i en

halvö av venetianskt arv, turismens paradis

tycks lyckas lagom romantisera dess evinnerligt välvda vinprång,

lika duvfrom som stridsstolt att återblomma sin historia

sist men stor som först

man minns ju marionettskötarens blodtörst,

bråddjupt blickande mot Dubrovniks tronspel

upptäcks även en slovensk slinga

i Kroatiens hatt, snett intill kaptenens kranium

vakande över Adriatiska havet, en avkrok mitt på kontinenten

av vackraste spader-drottnings sort, lovande klöver-döttrars kort

långt hetare än istiden