Ensam ikväll
mörkret har brutit ut
natten är fylld av stjärneljus

Inte helt utan
känner jag mig lite kulen
inför den krassa insikten
om att ha blivit bestulen

på väsentligen mer än den dag
som redan tagit slut

Undrar under stilla begrundan
över det som var
och det som finns kvar
utan att kunna finna några svar

Intuitionen känner av situationen
men konklusionen förtiger

allt emedan frånvaron stiger

att temperaturen
obevekligen sjunker i buren

Tänder några värmeljus
för att belysa
närvaron i mitt hus

som får mig att frysa

Vill bara somna om igen
och i gryningen
få vakna utan saknad
i det nu
som inte längre fylls
och förgylls
av allt det underbara som var du

Vad väntar framtiden på?
Min morgondag är mitt liv
Det som väntar mig
är inte redan förgången tid

för jag är på väg tillbaka
för att ta igen allt
tidigare så länge försakat

Det lovar jag mig
tiden väntar ej

liksom jag
fortsätter den med eller utan dig

genom nattens mörkaste timma
mot och förbi
gryningens allra första strimma

till den dag som ännu ej har grytt

till den dag från vilken jag
ännu ej har flytt





©Peter Stjerngrim