Till dig ska jag skriva ett brev. Du kommer inte få läsa det, dock. För det är postat till ditt hjärta. Du kommer aldrig få veta att jag har skrivit det. För du kan inte förstå.

Det är därför det är det allra bästa brevet. Du kommer bara ana det. Som i en regndroppe på din skuldra en sommardag. Eller i ett farväl som du grät över en hel vecka.

Kanske i den stund då allt vände. Då du inte längre var du och bara just därför var du. Då kommer vissheten att stå klar som en soluppgång över slätten. Och du kommer att skicka ett brev tillbaka.

Vare sig du vet det eller inte.

Med adress: mitt hjärta.