Om man skulle samla ihop vareviga roll

du någonsin spelat eller inte spelat

som du varit eller velat eller bara låtit utspela sig

och sedan redan ha spelat in allihop

på samma album så lovande ungt

och klassiskt tungt av molntäckens lättnader

så torde det bli en fullständig flygel

i vars välbehandlade trä dina fyra händer speglar

sig lika skönt som din vitaste sorg skyms

av ditt svartaste skratt



i sjuttioåtta bedårande versioner ikväll

längtar jag efter att ett ackord

mitt igenom hjärtat skall stanna kvar

likt soldis i alla mina år

där klarhet kommer och gåtan består

mellan hästarna från varje balkong utlöpandes

mot sin blivande drottning

över högt och djupt, starkt och dovt

drömmer vi sakta

om vildaste dans