Om man skulle lägga på en evinnerlig linje

vartenda fotspår jag någonsin satt

så torde linjen gå ifrån Frölunda

framåt Frankrike via frimärke

bortåt Florida genom fängelse

och ända hem till Frölunda igen



eller en längre variant

alltjämt kortare

som jag drömde idag :


en
fot
åt
gången
gick
var
själ
genom
stan
brant
mot
Haga


framför
foten
nästa
tätt
mätte
blickar
mig som
häst
skulle
räknas
steg X
sakt


ej
fort
till
kyrkport
fick
jag
tolv
hundra
trots
sist
vann
min dikt


märkligt
gruppen
röstat
trolskt
när jag
bortglömd
utdömd
tyckts
bara
orden
drömde
er


ett
skratt
blev
bekant
två
grå
såg
vårt barn
kvar
längs
golv
mot valv


varvet
måste
möta
sig
ensamt
varje
spöke
steg
uti
innans
virvlars
hörn